Ålen – en långväga resenär som vill ta sig hem

Hem » Ålen – en långväga resenär som vill ta sig hem

Ålen är en riktigt häftig varelse som föds 700 mil härifrån, i Sargassohavet, nordost om Kuba och Bahamas. Du kanske har hört talas om Bermudatriangeln som ligger i Sargassos västra delar, ett område där ett ovanligt stort antal skepp och flygplan sägs försvinna spårlöst? Lika spårlöst verkar ålen uppkomma och försvinna, för man har faktiskt inte lyckats kartlägga hela ålens livscykel.

Hundratals meter ner i det mystiska djupet kläcks ålen och börjar sedan färden mot Europa med Golfströmmen. När de till slut når våra kuster vandrar många in via älvar och åar till olika insjöar. När ålen är ca 20 år gammal påbörjar den sin resa tillbaka till Sargasso igen, eftersom den vill tillbaka till platsen där den själv kläcktes när det är dags att lägga ägg.

Att ta sig tillbaka till Sargasso, eller ens ut ur vattendraget där den levt sitt liv, är dock lättare sagt än gjort. Vattenkraftverkens dammar är ett av ålens hinder på vägen ut mot havet. Risken att fastna i dess turbiner är en annan fara, och något som dödar tusentals ålar varje år. Men det finns enkla sätt att lösa just dessa faror, och detta är något vi jobbar aktivt med vid våra vattenkraftverk.

Vi kan inte ta ålen hela vägen till Sargasso, men vi har ett ansvar att se till att de tar sig förbi våra anläggningar. Därför har idag alla Tranås Energis egna vattenkraftverk och kraftverksdammar fiskvägar, som även kan användas av ål. Inom vårt område finns ett återstående hinder, en gammal kvarndamm som aldrig använts för kraftproduktion. Under våren ansökte vi om tillstånd att bygga en fiskväg även där, och så fort denna godkänns kan vi komma vidare med det projektet.

Vi har kameror i två av våra fiskvägar, i vid Smedjeholmen i Svartån samt i Visskvarn vid övergången mellan Sommen och Bulsjöån. Här ser vi regelbundet ål som simmar förbi, vilket visar att fiskvägarna fungerar bra för arten.

För att undvika att ålen kommer i närheten av kraftverkens turbiner har vi galler vid intagen till dessa. Vid två av kraftverken har vi dessutom precis byggt lösningar med så kallade flyktvägar, som gör det enklare för ålen att ta sig vidare om den skulle hamna fel. Genom att jobba med låglutande galler riskerar inte ålen att fastna på gallret av vattentrycket.

Om en ål missar fiskvägen och tar sig fram till intaget vid Visskvarns kraftstation kan den enkelt följa det låglutande gallret upp till flyktvägen som finns i överkant.

Ålen är idag en akut hotad art. För att hjälpa den släpps det årligen ut odlad ål (i själva verket unga ålar som fångats in och hållits i odlingar för att växa till sig) i vattendrag runt om i Sverige. Man fångar även in lekmogna ålar och hjälper dessa ut till kusten så att de själva kan ta sig vidare därifrån. Detta är bra åtgärder, men en form av konstgjord andning. Vi hoppas att fler energibolag och andra dammägare ska satsa på att skapa fria vattenvägar förbi de hinder som finns, så att ålarna kan följa sin naturliga livscykel på ett säkert sätt och öka i antal igen.

Tillbaka