Faunapassagen – nyckeln till fria vattenvägar och biologisk mångfald
Faunapassage, omlöp eller fiskväg – kärt barn har många namn, men det vi talar om är vattenvägen förbi ett vandringshinder. Häng med, så förklarar vi hur faunapassagen öppnar vägen för fisken och varför den är viktig för hela ekosystemet.
Öringen är en av de arter som gynnas mest av faunapassagen, då de obehindrat når sina lek- och uppväxtmiljöer.
Livlinan för vandrande fiskarter
Vandringshinder såsom dammar, kraftverk, vägtrummor och kulvertar är resultat av mänskliga intrång för att möta vårt ökande behov av energi och infrastruktur. För vandrande fiskarter som lax, öring och ål innebär hinder som inte anpassas en för tidig avslutning på deras livsviktiga resa. Laxartade fiskar når inte sina lek- eller födosökområden och när den vuxna ålen är redo för att möta havet för att fortplanta sig tar färden ett abrupt slut vid dammväggen, turbinen eller kraftverksgallret.
Vattendrag som dras med vandringshinder förlorar viktiga delar av sin konnektivitet, vilket påverkar hela ekosystemet. Inte bara under ytan utan även ovanför, exempelvis för kungsfiskare, strömstare och utter. När viktiga spelare i näringskedjan får problem med fortplantningen rubbas ekosystemets balans och det finns många mörka exempel där den biologiska mångfalden totalt havererat på grund av fragmentering av vattensystemet.
Som tur är finns det lösningar och det är här faunapassagen kommer in i bilden. En Faunapassage kan bestå av en teknisk lösning eller efterlikna en naturlig bäck där fiskar och andra vattenlevande varelser kan ta sig både uppströms och nedströms förbi vandringshindret, för att nå sina respektive mål.
Faunapassager som efterliknar naturliga vattendrag har blivit en central del i vårt arbete med att återställa livsmiljöerna i Svartån, där vi förr har haft vattenkraftproduktion, och i Bulsjöån, där vi idag utvinner energi med hjälp av vattenkraft.
Så här fungerar faunapassagen – exemplet Åsvallehult
Se Magnus Lundberg förklara hur en faunapassage fungerar.
I filmen samt i exemplet nedan visas vår faunapassage vid Åsvallehult i Svartån som byggdes 2006. Här simmar en mängd olika arter från öring och ål till mört, braxen, vimma och abborre – alla med olika förutsättningar att ta sig fram.
För att säkerställa att alla arter kan passera, är det avgörande att utformningen och funktionen av faunapassagen är genomtänkt och anpassad. Bilden visar hur de olika delarna av faunapassagen samverkar för att skapa en effektiv och fungerande passage för samtliga arter.
1. Fisken dras till lockvattnet och hittar på så vis vägen in i faunapassagen. Det är viktigt att faunapassagen inte är för brant och en lutning om två procent är idealisk för att nyss nämnda arter ska kunna passera.
2. Stenar i olika storlekar skapar gömställen och ståndplatser, syresätter vatten och skapar samtidigt viktiga forssträckor.
3. Olika djup skapar trivselplatser för olika arter samt snabbar upp saktar och ner vattenflödet. Lekgrus skapar lek- och uppväxtmiljöer för exempelvis öring, inne i själva faunapassagen – win-win.
4. Plantering av träd och buskar kring vattnet skapar beskuggning för att hålla nere temperaturen i vattnet. På samma gång gynnas insektslivet och vissna löv faller ner och blir mat till organismer som lever i vattenmiljön.
5. Vattenflödet justeras via luckan högst upp i systemet. Faunapassagen i Åsvallehult mår bäst när det släpps ungefär 600 liter vatten i sekunden.
Målet är nära
Tranås Energis målsättning om fria vattenvägar i alla våra vattensystem är snart uppnådd och idag återstår endast ett vandringshinder i Bulsjöån, vid den gamla kvarndammen i Oppeby. Med det nyligen godkända beslutet i mark- och miljödomstolen är alla tillstånd på plats, och arbetet med faunapassagen kan äntligen börja.
Under 2025 kommer den två mil långa Bulsjöån vara sammanlänkad, vilket ger fri färd för vandrande arter, hela vägen från storöringvattnet Sommen upp till Lägern-sjöarna. Vattenvägen som varit stängd i över hundra år kommer snart vara öppen.