Fria vandringsvägar ger öringen en stark comeback

I mer än ett sekel har Sommens storvuxna öringar haft svårt att nå sina lekplatser på grund av människans hinder. Nu är arten på väg tillbaka i regionens vattendrag. I Svartån och Bulsjöån har vandringsvägar öppnats och livsmiljöer återskapats – och efter hundra års väntan kan öringen åter nå historiska lek- och uppväxtmiljöer.

Sommens storöringar

I sjön Sommen, belägen på gränsen mellan Östergötland och Småland, finns ett särskilt anmärkningsvärt öringbestånd. Sommen är en djup och klar sjö (maxdjup ca 53 m) med hög vattenkvalitet, vilket har bidragit till en rik biologisk mångfald – där öring och röding sticker ut som särskilt intressanta arter. Sommenöringen är känd för att bli storvuxen; genom åren har flera exemplar över tio kg fångats i sjön.

– I Sommen finns det två olika lekstrategier representerade: en del öringar vandrar uppströms från Sommen för att leka i tillflöden, medan andra tillhör ett unikt nedströmslekande bestånd, berättar Magnus Lundberg, projektledare på Tranås Energi.

Det sistnämnda beståndet – nedströmslekande storöring – är mycket ovanligt och söder om Dalälven finns idag bara några få sådana kvar i Sverige.

Öringens anpassningsförmåga är ut över det vanliga. På bilden syns en rejäl öring stiga upp i ett mindre vattendrag för att leka.

Den prickige hemvändaren

Trots sin vida spridning i diversifierade livsmiljöer följer öringen en likartad livscykel var den än lever. Leken sker på hösten i strömmande väl syresatta vattendrag över grus- eller stenbottnar. Honan gräver en grop i gruset där hon lägger sina romkorn som hanen befruktar. De unga fiskarna stannar vanligtvis ett par år i vattendraget där de kläckts. Därefter sker den stora förflyttningen: öringarna genomgår en fysiologisk omställning och vandrar ut som smolt till antingen en sjö eller havet för att växa upp. I några vatten blir öringen kvar inom sitt uppväxtområde hela livet.

– Havsöringar och vissa stammar av sjölevande öring kan som vuxna bli uppemot en meter långa, medan ”bäcköringar” som stannar kvar i det lilla vattendraget sällan blir mer än 20 till 30 centimeter, avslöjar Magnus.

Öringen (Salmo trutta) förekommer i flera skepnader, trots att det är samma art. Illustrationen överst visar en blank havsöring, vars ljusa färg ger ett effektivt kamouflage i havet. Den nedre brunöringen är mörkare och mönstrad för ett liv i sötvattensmiljöer.

När öringen når könsmognad vandrar den tillbaka till det vattendrag där den en gång föddes för att leka. Denna procedur upprepas flera gånger under öringens livstid. Vandringsinstinkten är stark och förutsätter att det finns fria vandringsvägar. Men under 1900-talet början byggdes dammar och många vattendrag rensades för vattenkraft och flottning – i samma veva gick livsviktiga miljöer för öringen förlorade. Under de senaste tjugo åren har Tranås Energi öppnat upp vandringsvägar och återskapat lek- och uppväxtområden, så att öringen åter kan nå sina forna miljöer.

Comebacken i Svartån

Svartån, rinner genom Tranås och är ett av de vatten där öringen gör comeback. Ån har historiskt varit en livsnerv för både människor och djur i trakten, men likt många andra strömmande vatten har den påverkats av kraftverksdammar och andra ingrepp över tid. Sedan början av tvåtusentalet ansvarar Tranås Energi för den del av Svartån som flyter genom Tranås stad hela vägen uppströms den numera utrivna dammen i Vriggebo.

Arbetet i Svartån kombinerar modern teknik med traditionell biotopvård. En central del har varit att bygga faunapassager, så kallade fiskvägar vid de dammar och kraftverk som tidigare hindrat fiskens vandring. Fiskvägarna gör det möjligt för öringen att passera hinder och åter nå sina naturliga lek- och uppväxtområden uppströms i vattensystemet. Parallellt med detta har åns habitat förbättrats: strömsträckor har restaurerats genom utläggning av lekgrus och stenblock vilket skapar gömställen och ökar syrehalten i vattensystemet. Magnus flikar in:

– Vi har satsat på att bygga faunapassager vid våra kraftverk och dammar samt att återställa strömmande partier för lek och uppväxt. Ett bra exempel är faunapassagen i Åsvallehult. Idag kan öringen leka och växa upp högre upp i ån, men även inne i själva faunapassagen.

För att följa upp åtgärderna används både undervattenskameror och årliga elfisken (inventeringsfiske med svagström). Med kamerorna kan man i realtid observera fisk som vandrar upp eller ned, och med elfiske går det att inventera tätheten av ungfisk på olika sträckor över tid.

– Resultaten hittills är mycket lovande. Öringen, som tidigare bara lekte i de nedersta delarna av Svartån, har spridit sig längre upp i systemet. Efter arton års arbete i ån fångas det idag öring över en mil uppströms mot vad det gjordes tidigare, avslöjar Magnus.

1. Biotoprestaurering för öring i Bulsjöån. 2. Lockvattenflöde för att dra in öring i omlöpet. 3. Forsande sträckor med sten och lekgrus. 4. Fiskkamera och övervakningsstation. 5. Uppväxtmiljöer för ungfisk. 6. Lekgrusbankar. 7. Utlopp för vidare vandring mot Lägernsjöarna. 8. Bevarat kulturminne.

Fria vandringsvägar efter hundra år

Parallellt med insatserna i Svartån har Tranås Energi med samarbetspartner även fokuserat på Bulsjöån med öringen som målart, ett vattendrag som förbinder Sommen med sjöarna Östra och Västra Lägern. Förhoppningen är att man även här kommer att kunna fiska öring igen om några år.

Hösten 2025 stod den sista fiskvägen vid Oppeby kvarn färdig vilket idag resulterar i att öringen numera kan vandra hela vägen från Sommen till Lägern-sjöarna

– Framstegen i Bulsjöån syns tydligt då lekande öring observerats i båda faunapassagerna i Visskvarn och Forsnäs. Dominoeffekten är tydlig när man öppnar upp vattensystemet igen och öringen tar sig an leklokaler högre och högre upp i systemet, berättar Magnus

Tranås Energis arbete i Svartån och Bulsjöån visar på möjligheterna att kombinera hållbar energiproduktion med naturvård. Genom att bygga fiskvägar vid kraftverken och aktivt delta i fiskevårdsprojekt har inte bara öringstammen stärkts, utan hela ekosystemet i ån har börjat återhämta sig.

– Vi vill vara en del av lösningen och bidra till hela den biologiska mångfalden i de vattensystem där vi utvinner energi, summerar Magnus Lundberg.